Du är här

Ungersk vizsla, korthårig

Bilder och text är hämtade i raskompendiet. Bilderna visar på rätt typ, men det finns alltid detaljer som går att diskutera. Försök att se helheten och rastypen.

​Välbyggd hane, torr, senig och muskulös, torrt fint huvud, utmärkt uttryck, väl ansatta öron, utmärkt överlinje. Torra, strama handlovar. Torra och seniga hasleder, utmärkta tassar. Utmärkt färg.

Elegant, välbyggd tik med utmärkta proportioner. Utmärkt huvudsiluett, stram hals, välkroppad, markerat förbröst, utmärkt underlinje, haslederna är kraftiga, seniga och torra.

Bakgrund/ändamål

Den ungerska vizslans anfäder kom till rasens nuvarande hemland med kringvandrande ungerska nomadstammar. Rasen omnämns i skrifter och finns avbildad redan på 1300-talet. Från 1700-talet har den ungerska vizslans betydelse som jakthund ständigt ökat. Redan vid slutet av 1800-talet anordnades jaktprov för stående fågelhundar i Ungern, varvid bl a ungersk vizsla deltog med stor framgång. Vid denna tid hade sannolikt ännu andra stående fågelhundsraser betydelse för utvecklingen av den ungerska vizslan. Målinriktad rasavel i modern mening påbörjades 1920. År 1936 erkändes rasen av FCI. Ungersk vizsla är en mångsidig jakthund, som är användbar vid jakt såväl på fält som i skog och vatten. Rasen har ett mycket gott väderkorn och mycket bra stånd. Den är också en utmärkt apportör och påtagligt arbetsvillig även i vatten. Ungersk vizsla jagar i såväl svårtillgänglig terräng som under besvärliga väderleksförhållanden.

Helhetsintryck

Ungersk vizsla, korthårig, är en medelstor, elegant jakthund med ädelt utseende. Till färgen är den djupt gulröd. Rasens tämligen lätta, torra och seniga konstruktion ger intryck av harmonisk skönhet och styrka.

Viktiga måttförhållanden

  • Mankhöjden skall något understiga kroppslängden.
  • Bröstkorgens djup skall något understiga halva mankhöjden.
  • Nospartiets längd skall något understiga halva huvudets längd.

Uppförande/karaktär

Ungersk vizsla är en livlig, vänlig och lättdresserad ras med jämnt humör. Dess synnerligen goda vilja att hålla kontakt med sin förare under jakt är en grundläggande rasegenskap. Rasen är känslig för omild behandling och får varken vara aggressiv eller skygg. Inte önskvärda egenskaper hos en effektiv jakthund av denna ras är skotträdsla, viltskygghet, obenägenhet att stå för vilt eller apportera, liksom ovillighet att arbeta i vatten. På grund av sin problemfria karaktär och anpassningsförmåga kan man mycket väl ha den i lägenhet.