Synpunkter från förtroendevalda och medlemmar
Här presenterar vi material från personer som kontaktats av SVK med uppmaning att skicka in synpunkter och medlemmar som spontant har skickat in sina synpunkter på provverksamheten. Vi har anonymiserat svaren i denna presentation. Vi har förkortat vissa svar av utrymmesskäl:
Rentest?
Frågan är om inte nyckeln till en positiv utveckling är att fågelhundsklubbarna proaktivt inför ett rentest. På det viset desarmerar man många argument mot multi purpose hundar och prov för att meritera på klöv. Samtidigt ger det en fördel i fjälljaktsfrågan.
Det viktigaste för rasernas utveckling, tycker jag, är att man är benhård på ett bra sök efter kroppsvittring. Och även att man vrider upp kvalitetskraven på apportering. Spårjagande raser finns det redan tillräckligt många.
Jaktprovsregler
Provreglerna har från allra första början varit fokuserade på hundarnas jaktliga förmågor. Dock har man i aveln trott för mycket på värdet av prisvalören som hundar uppnått, något som skapat avelsmatadorer men som tur är numera inte är vanliga. Givetvis får bra hundar bra pris men man har inte kunnat selektera de som varit ”till gagn för aveln”. Dessutom har provreglerna i alla tider varit i händerna på domarens godtycke. Det senare har dock blivit väldigt mycket bättre genom den utbildningsverksamhet SVK bedrivit. Genom att införa en egenskapsbedömning som korrelerar med bedömningen på jaktproven har även prisvalörerna blivit rimligt stabila och korrekta.
Man har försökt få infört vad man kallar ”Anlagsprövning” där såväl unghundar som tidigare oprövade äldre hundar skulle starta. Man tror att man kan hitta jaktliga egenskaper. Tyvärr gör man inte det då det knappast råder något tvivel om att alla hundar är tränade i någon form. Att ersätta unghundsklassen kommer inte att påverka avelsurvalet vilket enkelt kan ses i de parningar som gjorts under åren, endast hundar med goda egenskapsvärden och pris på prov har gått i aveln och då i högre ålder.
Våra hundar har utvecklats mycket väl inom de regler vi har de senaste fyrtio-femtio åren, de är bra mycket bättre över lag än tidigare. Där har egenskapsregistreringarna haft bra inflytande. Men kanske är det så att hundägarna själva har utvecklats lika väl. Hundhållning, vård och omsorg samt dressyr har förändrats radikalt. Kurser och annan kunskapsförmedling spelar stor roll i framgångarna.
Något som kanske borde tittas närmare på är hur vi ska hantera hår- och klövvilt. Jag anser inte att det ska finnas som bedömning, förtjänst eller förlust, inom provreglerna men då vi allt oftare stöter på t.ex. vildsvin är det nog dags att tänka om utan att i onödan belasta hunden.
Nyttja alla möjligheter att prova hundarna. Men arbeta med domarna så att de förbättrar sin förmåga att se hundars egenskaper och inte bara om de gjort rätt eller fel vs regler eller egna värderingar.
Arbeta med och för människan bakom hunden så att denne förstår innebörden av en bedömning på ett jaktprov. Detta är viktigt då allt fler inte är fullständigt genuina och aktiva jägare utan har jakten mer som en hobby.
Hur ägarna har tränat och jagat med sina hundar har förändrats radikalt de senaste decennierna och då till det bättre med perspektiv på hunden. Men det finns tydliga tendenser till att tolerera slarv t.ex. vid apportering
Anpassa för varje ras
Inom Vorstehklubben ingår det sju raser. Sju olika raser men ändå bedöms alla likadant på prov. Vore det inte mer rättvist att ha, precis som domarkompendiumet för utställning, även ha ett raskompendium för jaktprov. För det vore ju konstigt om en exteriördomare använde sig av exakt samma domarkompendium när domaren dömde våra sju raser på en utställning inom SVK?
Olika provformer?
Svår fråga, men tanke på att det är ett avelsarbete vi håller på med när vi dömer hundar, så känns det kluvet att ha olika provformer i landet. Tror rasen skulle bli uppdelad i flera block och avelsbasen blir ännu mindre i landet än den är idag. Så, nä ur mina Norrländska ögon så ser jag inte att vi ska uppdela provformer vi har idag.
Motivera till att jobba med hunden
Helst vill vi ju ha ett enhetligt system som når många, helst klart fler än idag, Ger goda möjligheter till avelsutvärdering, gärna så tidigt som möjligt, kostar gratis, motiverar folk att långsiktigt jobba med sina hundar och som är tillämpbart i hela landet. Ingen lätt kravspec!
Lägg till det som saknas!
Titta på vilka egenskaper vi bedömer i våra provregler och jämför med reglerna där raserna har sitt ursprung. Saknas något är det enklaste att tillföra ett moment i våra provregler.
Utveckla anlagsbedömningen
Det vi kan använda prov/bedömningar till är avelsutvärdering, men arbetar vi med hundar som tränas för prov och tävling får vi också bättre jakthundar. En svaghet i vår provverksamhet, när resultatet skall användas i avelsarbetet, är att resultatet på våra prov påverkas i stor utsträckning av förarens kompetens att träna och föra sin hund.
Vill vi utveckla vår verksamhet för att få ännu bättre hundar måste vi först förstå vad vi vill uppnå. Våra hundar är mångsidigt användbara jakthundar med alla nödvändiga förutsättningar för arbete i fält, i skog, på fjäll och i vatten, både före och efter skott. Några egenskaper som är viktiga för den allsidiga jakthunden kan vara jaktlust, viltfinnarförmåga, skärpa, arbetsvilja, stabilitet, skalla på vilt mm.
I första hand bör vi utveckla bedömningar inom ramen för de prov vi har idag. En förhållandevis enkel förbättring är att anlagsbedömningen på proven utvecklas och förfinas för att ge en bra och objektiv bild av våra hundars egenskaper som underlag för det fortsatta avelsarbetet.
Vikta egenskapspoängen så att de går att summera till ett tal som sammantaget ger en bedömning av hundens jaktliga egenskaper. Det kan bli något liknande som vi har idag med 1.pris, 2.dra pris osv men endast inriktat på bedömning av hundens anlag.
Ändra egenskapspoängen!
Ett exempel där en förändring behövs är poängen för fart. Hunden kan få poäng 1-5 där 4 är det bästa resultatet med poäng 5 får hunden om farten är för hög. 5 visar alltså ett sämre arbete.
Rävapport och skalltest
En viktig sak är rävapporten som jag "puffat för" under många år. Jag ser allt fler kontinentala hundar som är extremt svåra att få till rävapporten på, inte minst vorsteh. De här hundarna brister i rovdjusskärpa och är också oftast alltför veka. Jag är övertygad om att vi måste ha krav på rävapport om vi nu inte vill förvandla en vorsteh till en ren fågelhund. Får vi sedan, som uppenbart allt fler vill, till någon form av test som visar att hundarna kan driva med skall vore mycket vunnet - men då ska det också ingå att förarna kan avbryta drevet.
Jag jagar även hårvilt med mina strävhår
Saknas nåt gör det defenitvt i utvärdering. Jag jagar även hårvilt med mina strävhår. Kanske lätta lite på tex eftergång på hårvilt, notera skall. Finns en del som vill ha det. Man kan tex gå ett test i häng på vildsvin om man vill. Få egenskaperna dokumenterade på något sätt. Tror det är viktigt att de blir någon förändring innan vi har 2 raser av strävhår tex.
När jag jagar hårvilt så är mina hundar i hand, de har ett sök med god kontakt. Vid upptag så driver dem med skall, släpper efter 100-200 m vilket jag anser är rätt beteende av en hund med långa ben. Det finns vorsteh som ligger på sökrundor 700 - 900m från förare och söker vilt. Ur hand i min värld. När dessa får upptag så är det inget jakt med förare, inte deras sök heller. Dessa hundar är oftast inte premierade i Sverige.
Ta bort tävladet, förut riksprov/Cacit. Utveckla egenskapspoängen och dokumentering. Ta bort priser använd EG OCH G.
Kraven på viltspår är för låga
Fullbruksproven visar inget eftersom det är så få som deltar. Kraven på viltspår är för låga för att se egenskaperna hos en riktig eftersökshund, även för en SEVch. Man vet aldrig riktigt vilka hundar som har viltskärpa. Jag har en vek hund som är galen på vilt vid eftersök. En annan som är tuff, men inte alls går lika bra.
Vårda vårt arv!
Våra raser tillhör grupp 7 och skall provas som detta, vill man ha drivande hundar så går det utmärkt, men då rekommenderar jag hundar från grupp 6.
Mentalbeskrivningar skall följa SKK:s riktlinjer och utformning.
Vad jag menar är att vi inte ska göra om helt och hållet i våra provsystem utan utveckla dessa istället så att vi kan nyttja datan som redan finns och vi byggt upp under ett sekel.
Idag har vi egenskapspoäng som beskriver vilket fältbetyg hunden ska få dvs Egenskapsbetyg 1-3 = Fältbetyg 4-6 Egenskapsbetyg 4 =Fältbetyg 7-10. Här måste givetvis en förändring ske för att 4 kan inte täcka från F7-F10 det är för stort spann.
Jaktchampionatet är en kvalitetsstämpel för våra raser som måste styra rasstandarden.
Jag går inga prov i Sverige
Det gör jag inte eftersom jag inte anser att de svenska proven är relevanta för rasen. Jag hade velat se prov som i Tyskland, rasens hemland, det land som faktiskt äger standarden. En standard som inte med ett ord nämner stående fågelhund. Att man kan bygga avelsarbetet i ett land på en felaktig översättning är för mig en gåta. Man bör införa samma prov som i Tyskland. Nuvarande svenska prov kan finnas kvar, men utan att tillmätas avelsbetydelse.
Mentala egenskaper är viktiga
Jag anser att jaktproven i det stora hela mäter de egenskaper som vi i rasstandareden önskar av våra hundar. Nu föder jag upp korthårig vorsteh så jag utgår från deras rasstandard.
Jag tycker mig se en tendens till att vissa individer är lite ängsliga i kontakt med människor/miljöer. Det är ju inte det vi dömer på ett jaktprov så det är därför bra att ha flera avelsverktyg vid val av avelsdjur. Jag tycker att det är viktigt att vi lyfter rasernas mentala egenskaper, det är en VIKTIG del i rasstandarden. Jag önskar att klubben slår ett slag för BPH och uppmuntrar uppfödare, hanhundsägare och hundägare att använda det i större utsträckning.
Varför ska hunden sitta en bit från mig?
Jag kan inte förstå varför hunden måste SITTA en bit ifrån föraren innan man ska skicka på en apport?! Varför får man inte ha hunden intill sig, stående eller sittande som man gör när man jagar. Huvudsaken är väl att domaren kan bedöma att hunden är lugn (inte knallar). Avlämningen bedöms också olika av olika domare vissa (de flesta) säger att gör en jägarmässig avlämning medan andra drar av poäng om inte hunden sitter ner vid avlämning. Här är det viktigt att man i domaranvisningarna berättar vad som gäller så att vi kan berätta för våra hundägare/valpköpare vad som gäller.
Våldsam fart och flashig avance?
Jag kan också tycka att vissa domare idag premierar våldsam fart och en ”flashig” avance. När jag jagar vill jag ha en hund som går i ett lagom tempo hela dagen. Att gå alldeles fööör fort kan se vackert ut och i tävlingssammanhang slå högt, MEN rent jaktligt är det våldsamt energikrävande och inte särskilt rastypiskt. Det känns som en engelsk setter eller en pointer i fart.
Med den våldsamma farten följer också (oftast) ett högre temperament, vilket vi inte önskar i rasen, det står: ”balanserad och pålitlig med jämnt temperament”. Det är inte fullblodshästar vi skall avla fram. EN vanlig ”Svenssonjägare” ska kunna få till en jakthund av en vorsteh anser jag.
Jaktprov är inte tävling!
Jaktprov för mig är INTE tävling det är en avelsutvärdering. Unga hundar höjs till skyarna och startar på flera prov. Jag tror vi måste hjälpa hundägare att inte ha så bråttom med sina unghundar. Låt dem mogna, ha kul, jagas in klokt och hållbart – den synen önskar jag sprids i vorstehvärlden, ja hundvärlden i stort.
Jag ser själv att flera av mina valpköpare startar en eller två gånger i UKL sedan inget mer. Då prioriterar de att jaga istället och orkar inte hålla i lydnaden i skott och fall.
Självklart ska prov, utställningar och annat skoj vi gör med våra hundar vara kul och en social ”grej”. Det jag tänker på är att bevara rasen som den skall vara enligt rasstandarden och inte få till tävlingshundar som blir högtempererade. Snabba med lite fööör mycket motor för en Svenssonjägare.
För min del vill jag tusen ggr hellre ha en trygg stabil ”Volvo” som kan jobba på hela dan och inte slösar energi på att springa fort. Jag tänker att proven/meriter styr så mycket i detta! Premierar vi flashiga högtempererade kanonkulor är det de som kommer gå i avel. Det har redan skedd i många raser. Ta brukshundsraserna som ett exempel.
Använd gnällrutan mer
Detta med ljudliga hundar tycker jag också är något som skulle kunna tas med mer i protokollet, som uppfödare och valpköpare är det intressant att veta om en individ är mycket ljudlig och i vilka sammanhang, om det är inför arbete, vid samling etc. Om flera syskon och föräldradjur är ljudliga så ger det en indikation om stresspåslag och ljud är nedärvt eller förvärvat.
Ta bort apporten i UKL
Jag tror vi skulle få ännu fler startande i UKL OM inte unghundarna behövde apportera i samband med provet. De måste ju ändå apportera för att få ut sitt pris. De Brittiska raserna har inte apport i ukl. Jag tycker att de endast ställer till det för unghundar att apportera i samband med prov på ett fält, fjäll eller i skog. De är så unga så apporten kan omöjligt vara klar. Du ska inte behöva vara proffstränare för att starta i ukldet är en anlagsklass.
Inför tävlingsklass på jaktprov
De gånger vi har gått jaktprov, är det för aveln. Man vill få på papper att våra hundar jagar inom ramen för vad rasen ska. Alltså uppvisa egenskapsvärden som är lika bra som, eller bättre än, medelvärdet för rasen. Många har sina hundar för att jaga, inte gå prov. Jag förstår att det är jätteroligt att åka på fältprov flera gånger per år. Gemenskapen, träffa nya likasinnade, sträva efter championat. Men för mig blir det för mycket prestige. Att poängtera att proven är till för aveln skulle kanske göra att oerfarna och nya hundägare skulle våga sig ut och starta på prov. Vi vill att det ska införas en tävlingsklass.
Hundarna är i grunden otroligt bra - det är i skolningen det brister
Att få en Championtitel på en vorsteh är sedan länge känt att vara bland det svåraste som finns. Nu efter typ 40 år av regstrering av egenskaper, har de faktiskt förbättrats markant! Jag vill tro att denna förbättring beror på just det faktum att vi Registrerar och mäter och redovisar dessa egenskaper.
Sedan starten ca. 1980 har + 40 000 starter registrerats i RDB
På alla dess starter är det 90% som har egenskapspoäng 3 eller 4. Det innebär att de har ett sök för gå till pris.
MEN resultaen ser i korthet ut så här:
- ca 15% som ej hittat fågel
- ca 45 som bedömts Ej Godkänt av oklar anledning
- ca 15% 3e pris (fältbetyg 4 och 5)
- ca 20% 2:a pris (fältbetyg 6 och 7)
- ca 5% 1:a pris (fältbetyg 8, 9 och 10)
Med andra ord 25 % går till ett första eller andra pris trots att registrerade egenskaper (egenskapsvärde 3 och 4) visar att 90% söker för ett 1a eller 2a pris. Av de 45% som blir ej godkända torde de flesta sökt bra, men misskötts sig på något vis som vi inte registrerar/presenterar tydligt nog mer än i domarberättelser.
MIn grundtes.
- Hundarna är i grunden otroligt bra och aveln fungerar utmärkt!
- Det är i Skolningen det brister, dvs injagning, praktiskt användande i jakt, samt dressyr/samarbete.
- Vi avlar på förare mer än Hundar mao, även om vi lyckats avla på fler förare än någonsin
Borde vi inte införa" Orsak till EG"? och redovisa detta för att öka förståelsen hos förarna, få dem att jobba med dessa brister och därigenom få ännu fler hundar till pris och bredda aveln?
Pip och gnäll ska inte tillåtas
Det som jag skulle vilja att SVK tar till sig gällande alla raser inom vår klubb är nervkonstitutionen. Så gott som alla domare och många uppfödare förbiser pipet, gnället och oroligheten vid prov. Bland annat så tillåter en domare att hunden piper och är orolig vid fältprov emellan ”släppen” med motiveringen att hunden bara är ”taggad och ivrig”. Vid den muntliga kritiken efter ett släpp går det knappast att höra domarens ord. Har man som jag bevittnat och själv deltagit på retrieverprov och jakt, förstår man skillnaden. Uppfödare inom retrieverraserna fokuserar på tysta och lugna hundar. Man parar inte en pipande hund. En pipande hund förstör jakten både för sig själv och omgivningen. Jag skulle vilja se att den s k ”gnällrutan” får ett större värde. Får den ett större värde kan den vara till stor hjälp för uppfödare.
Apporten måste bli bättre
När jag läser kritiker från olika prov blir jag helt mållös av hur dåligt många hundar är på att apportera. Alldeles för många hundar kommer till ett fältprov där apporteringen inte ens är befäst. Alltför vanligt att hunden inte kan hantera viltet så vi kan tillvarata det efter apportering. Antingen för hård i munnen eller så har viltet grävts ner eller ätits upp.
Tyska och svenska prov
Jag tycker inte det ena är bättre än det andra av svenska och tyska prov och jag har deltagit i bägge. Många säger att man inte kan klara svenska prov när man bara har gjort de tyska proven. Men det stämmer inte.
Vid VJP trampar man upp en hare och kollar att hunden går med skall efter löpan. Bra anlagstest med skall på spår eller syn. Sedan är det en lydnadsfråga i Sverige att en hund inte går efter en hare. När jag går prov i Sverige vill jag ha med i omdömet att hunden går efter hare med skall, även om det blir EG
VJP och UKL är ungefär detsamma, men spåren är ju svårare. Inte så olika egentligen. VJP är ju inte konkurrens, mer egenskaper. Det är ju 4 hundar och tre domare. Så man blir ju bortskämd med all hjälp man får. Kräver mycket domare om man har som i Tyskland, kan nog inte ha så i Sverige.
HZP är något helt annat där släpspår läggs i sick-sack, och hunden ska lämna av i handen. Sedan går man spår efter kanin. Det blir två olika släpspår inom några minuter. Vattenarbetet i HZP är ungefär som vårt elitvatten, men inte lika långt. Hunden ska visa visa stånd men behöver inte ha avance. Helst på fågel, men kan vara något annat vilt. Man ska kunna dirigera i söket och samarbeta. Inte bara springa och söka.
Fullbruk har mycket av detsamma som de tyska proven. Fullbruk startades väl för att vara som de tyska proven, men på en högre nivå.
Man måste träna innan man åker på ett VJP annars åker man ut. Hunden måste reviera och visa stånd. Men inte för mycket lydnad. Men innan HZP måste man träna lydnad. HZP är väl ungefär som Öppen klass tycker jag. I Sverige är det ju de som kan träna mycket som alltid får de bästa hundarna på prov.
De som är med i SVK är ju mest fågelhundsfolk, men inte majoriteten som inte är med i SVK är nog betydligt mer fokuserade på annat än fågeljakt.
Helt OK att vara SEJch med två ettor i EKL. Det är bra prov som visar en bra fågelhund med mångsidiga egenskaper. Varför inte lägga till en titel till med mer fokus på allround. Lägg till UT och AT och vildsvinshägn.
Man skulle kunna ha en fullbruksprov light. Man skulle kunna vinna mycket på en UKL och ÖKL i fullbruksproven
Allt beror på vilken lydnad vi har på våra hundar
Våra raser som ingår under SVK paraplyet beskrivs ju under respektive rasstandard med liknande användningsområden. En KLM ska ju arbeta i nära samarbete med sin förare både innan och efter skottet. Den ska kunna apportera och spåra. För mig står det för att jag kan använda min hund som stående, stötande, apportör och spåra. Några av de hundar jag haft där man verkligen lagt ner tid på utbildning har fungerat så. Man kan jaga allt med dom, apportör på andjakt, fältfågel eller skogsfågel samtidigt som hunden kan stöta eller stå för hårvilt.
Det enda som begränsar användningsområdet med våra hundar är ju vilken lydnad de besitter. Har jag inte hundraprocentig lydnad då jagar jag inte heller hårvilt med mina. Jag vill inte ha mina som drivande utan ska vi jaga hårvilt så ska det vara som stötande. Min personliga åsikt är att det är inte etiskt försvarbart att släppa en snabbsprungen hund efter tex ett rådjur. Samtidigt så vill jag kunna åka till fjällen och jaga där det råder totalförbud på hund som driver ren så därav mina krav på lydnad innan jakt på hårvilt.
Vi måste testa ALLA egenskaper
En aspekt som jag håller som oerhört viktig är etiken. Våra högbenta raser sätts, som de allroundhundar de är, under lupp nu när stöthundskommittén granskar! Därför MÅSTE vi testa ALLA de egenskaper hundarna har, så avarter som inte fungerar som våra raser är tänkta (stötande med KORT förföljande) ska bedömas, dokumenteras så vi kan försäkra god avel i framtiden med tanke på etikaspekten. Jag anser, även det gällande etiken, att alla tvivelaktiga dispenser där hundar släpps att jaktbedömas på icke jakttid bör avstås. Proven räcker till under ordinarie jakttid om fler tillåts gå färre prov! Jag anger här t.ex. ’vårproven’ där så hög andel som 25% (siffror ifrån RDB) har förbrutit sig på förföljande av hårvilt. Vid denna tid faktiskt ett jaktbrott!
Rentest
Jag tycker även att ett test bör införas, likt Rr-testet som stövarna har, för dem som ämnar släppa hund på fågeljakt före 1 okt, som visar på att hund kan stoppas på hårvilt/ren. Det skulle innebära att ex jag snällt skulle få vänta tills 1 okt eller snäppa upp min lydnad!
Testa hela kullar
Jag önskar provsystem som bla bättre uppmuntrar till att testa igenom hela kullar av unga hundar för bättre avelsutvärdering än vad systemet idag medger. Inte så värst mycket mer att säga om det än att det med största sannolikhet skulle generera fler olika samt förstagångs provdeltagare och bryta trenden av minskat provgående/ meriterande.
Många uppfödningar utanför klubben
Det är bra att vi i SVK börjat utvärdera på vår jaktprovsverksamhet och hoppas att detta gäller även övrig klubbverksamhet, med tanke på att många som avlar på våra raser (främst kleiner munsterländer och strävhårig vorsteh) gör det utan att ha kontakt med klubbens avelsfunktionärer.
För strävhårig vorsteh föddes det under senaste 5 åren(2017 - 2021), 115 kullar varav 54 hade inte kontakt med avelsfunktionär och parningarna var inte upplagda på hemsidan.
Nu måste vi tänka om, och rejält!
En nybörjarklass från 10 månader och uppåt kan vara en ingång för att få fler starta med sina oprövade hundar oavsett ålder. Reglementet bör också ändras så att man inte kräver apportprov före fältdelen, i stället kan vi erbjuda ett tillfälle att pröva apporteringsförmågan efteråt. Vi kan även ta bort fältapporten på dom hundar som anses vara för unga för att fälla fågel över (där kan en åldersgräns vara aktuell). Som instruktör vet jag att många har just apporten som tröskel för att starta i nuvarande prov med en unghund.
Det andra som bör funderas på är parsläpp, som kan vålla bekymmer i fågelsituation och ödelägga många lyckade fågeltagningar samt hämma sökarbetet för en orutinerad hund. Det är inte heller alltid lätt att kunna träna parsläpp i alla delar av vårt land. I nybörjarklassen ska hundarna utvärderas i enkelsläpp . Hundar som har uppnått vissa poäng kvalificeras sedan till ÖKL.
I ÖKL bör parsläpp kontra enkelsläpp diskuteras, då ÖKL fortfarande inte bör ses som en tävlingsklass.
Vid bedömning av fältdelen måste vi också använda hela betygsskalan, från 4 till 10. Annars kan vi inte skapa tillförlitlig statistik då en siffra (10) används knappast.
Mer utvärdering av ståndet
Ståndet är en medfödd egenskap som nedärvs i rasen. Men, ståndets nyanser utvärderas i nuläget inte alls. Hunden står eller stöter, eller står tomt. Men vi har inga egenskapssiffror för varje hund att jämföra med. Att utvidga bedömningen av ståndets egenskaper kan vara ett sätt att använda egenskapssiffrorna till gagn för avel. Ståndtröskel mäts i Finland där 1 är lågt (hunden står ofta tomt) och 5 är högt (den stöter ofta). Där kan man se ärftliga inslag och använda dessa kompensatoriskt i avel. Hoppas att vi kan göra detsamma och därmed jämföra våra hundar med deras vid avelsutbyte.
Sverige är ett långt land
De flesta strävhåriga vorsthrar finns i södra delen av Sverige. Vi som jagar häruppe i norr har andra förutsättningar för vår jakt och vi använder inte heller våra hundar lika brett som i södra delarna, t.ex. till vildsvins- och klövviltjakt (än så länge). Att prova hundar för dessa ändamål måste ända vara en del i vår verksamhet.
Medlemmar i norr är dock oroliga över att kraven på ovanstående jaktegenskaper ska bli avelsgrundande, då dessa inte testas i norr. Man är rädd att våra hundar inte blir attraktiva i avelssammanhang och att man då blir hänvisad att köpa valpar som har utpräglade klöv-och hårviltsintresse. Risken är att rasen blir delad och förlorar vissa egenskaper som ändå ska finnas med i varje hund.
Vad ger proven egentligen?
Jag har jagat med strävhår i snart 20 år. Första åren tänkte jag att jag kunde lära mig saker genom att gå på prov men insåg ganska snart att det för mig var mer hundsport än hur jag jagade. De enda prov jag egentligen kan se som tydligt relevanta för hur jag jagar är skogsproven. Jagar jag så vill jag jaga vild fågel och skörda av ett eventuellt överskott. Har jag med mig en eller två hundar så släpper jag inte två utan hushållar med dem så de orkar och håller. Så för mig är nyckelfrågan vad man skulle kunna få ut av att starta på prov.
Utan meriter på fågel kanske man inte ska släppa på fjället
Från min horisont kan jag se att risken ökar i och med att hundägare mer går in för att jaga in hundarna på klöv och sedan säger dom till sig själva och andra att "jag har ju en fågelhund". Då kan jag ju ta för mig av de generösa jakttiderna på fjället". Då är det ju inte konstigt att problemen ökar! Utan meriter från fågelprov kanske man inte skulle släppa hundar på renbeteslandet under vissa känsliga tider. Som jag ser det är detta en av de viktigaste frågorna i vad våra jaktprov ska visa och uppmuntra - lydighet och respekt för flyende vilt. Det är inte så dumt med våra gamla jaktprovsregler ändå!
Gör det enklare att anordna särskilda prov med provledare på distans
Vi läser ofta att det saknas provledare inför prov, både för fältprov och eftersöksgrenarna. Då vi har anordnat flera särskilda prov i båda delarna vet vi mycket väl hur svårt det är.
För den enskilde medlemmen ska det vara lätt och roligt att anordna ett särskilt prov. Men när det ska finnas så många olika funktionärer, blir det inte det. För ett särskilt prov ska det finnas minst en provledare, en domare och helst en skytt också.
I vårat avlånga land blir det stora avstånd mellan alla dessa funktionärer som behövs. Och jag tror att det kommer märkas allt mer med rådande bränslepriser. Därför vill jag att det ska bli lättare att anordna särskilda prov. Att det inte behövs vara en provledare på plats. Det räcker med att ha en på distans. Vid särskilda prov för exempelvis Trädskällare och Älghundar är det aldrig med en provledare på plats, utan den finns på distans.
Komplettera nuvarande provsystem med UT och AT
Komplettera de fältprov som finns idag, så att våra allsidiga jakthundar få testas på hela deras register. Ett unghunds- och Avelstest (motsvarande VJP och HZP för svenska förhållanden).
Det finns många i Sverige som använder våra raser inom Svenska Vorstehklubben som allroundhundar. Där de i praktisk jakt både jagar fågel, går eftersök, apporterar och används som kortdrivare/stöthund efter hårvilt. Det finns idag jättebra prov för viltspår och fågel. Men vi saknar delen där hunden bedöms när den förföljer pälsvilt. Även hurvida hunden skallar eller inte.
För oss som använder våra hundar som allsidiga jakthundar är det mycket viktigt hur hunden förföljer hårvilt och om hunden skallar på syn, löpa eller inte alls. För oss är det etiskt viktigt att en långbent hund inte går efter hårvilt för långt och heller inte utan skall. Då viltet har svårare att hålla koll på hunden om den inte skallar. I Tyskland får stumma hundar inte användas i avel, så även det säger en del.